Har lämnat postrocken bakom sig

När Explosions in the Sky avslöjade namnet på sitt sjätte studioalbum tycktes många skönja ett avsked i titeln. Något det också var, men knappast till sina liv som musiker. Take Care, Take Care, Take Care är idén om att säga hejdå till något man är bekväm och familjär med. Skivomslaget, precis som flera gånger tidigare skapat av den oerhört involverade Esteban Ray, föreställer ett hus som länge varit bebott, men nyligen övergivits. Den inneboende musiken är en stig som avskiljer från en tidigare raklång väg.

– Då vi prövade helt nya metoder, samplingar och ytterligare melodier tog det längre tid jämfört med tidigare. På de senaste albumen har vi ofta haft koll på hur vi ville att det skulle låta – den här gången visste vi inte, säger frontmannen Munaf Rayani när GAFFA träffar Explosions in the Sky i London.

Texasbandet som i sommar gästar Way Out West har åter skapat ett vidsträckt, atmosfäriskt alster, men också använt nya grepp för att nå dit. Över 50 demos spelades in under fyra år och gitarristen Michael James skämtar om att de vid ålderns brant kanske släpper en raritetsbox med bara en massa noise som 15 personer köper. Tydligaste utvecklingen i slutresultatet är trummisen Chris Hraskys ökade utrymme.

– Han blommade verkligen på det här albumet, menar Rayani. Vi säger ofta det till varandra, att vi var väldigt tursamma som träffade Chris. Han var den vi mötte, övriga tre växte upp i en liten stad tillsammans. Att under tolv år se honom bli starkare och starkare, till denna punkt, har varit otroligt. Om de glömmer av oss, kommer de att minnas honom.

Under intervjun pratar de gärna om genrelöshet, trots, eller kanske på grund av, att de oftast omnämns som ett distinkt postrockband. Det är snarare regel än undantag att de som band önskar vinka termen hejdå. Och kanske är det lite den nya titelns underton, sett till Munaf Rayanis slutplädering.

– Blir du en del av det kan det vara begränsande. Om du ser dig själv som något typ av band kommer du bara vara för den världen. Idén är att växa sig större än genrer, än etiketter. Då någon bara känner till dig som dig, som musik.