Fram till och med nyårsafton publicerar vi våra skribenters personliga årsbästalistor.
1. Aphex Twin – Syro
Trots att Syro är hans första album på tretton (!) år, finns det fortfarande ingen som klår Richard D. James när det kommer till att låta som att man faktiskt spelar på sina syntar och trummaskiner.
2. Caribou –Our Love
Årets varmaste, finaste album. Man blir ju så glad. Blir man inte?
3. Flying Lotus – You're Dead!
Flying Lotus blir bara bättre och bättre. Och då var ändå debuten strålande. Det här är hans fjärde album, och det rymmer lika många oväntade vändningar och kreativa, genre-överskridande idéer som ett genomsnittligt album gör.
4. HTRK – Psychic 9-5 Club
Ett djupt mörker och en bottenlös sorg, halvhjärtat kamouflerat under ett tunt lager spröd pop. Oerhört vackert rakt genom.
5. Grouper – Ruins
När Liz Harris sänker effekten på sina reverb och delay, framträder hon själv tydligare och naknare än tidigare. Resultatet är hennes mest intima, personliga och vackra album till dags dato.
6. Inigo Kennedy – Vaudeville
Blytung techno med ömma, spröda melodier. En kärleksfull käftsmäll, kan man säga.
7. Valentin Stip – Sigh
Förvandlar den trångbodda lilla ettan med Stockholms-dusch du kallar för huvud till ett grandiost, intergalaktiskt palats med glastak och stjärnhimmel.
8. Abdullah Rashim– Unanimity
Årets mest kompromisslösa techno-album gjordes av en anonym svensk med en märklig pseudonym. Oerhört kraftfullt. River väggar. Spränger tak.
9. Deepchord – Lanterns
För varje år som går springer Detroit-sonen Rod Modell längre och längre ifrån sina dubtechno-gelikar. 2014 finns det inte längre någon som kan mäta sig med honom.
10. Ian William Craig – A Turn of Breath
Opera-skolade Ian William Craigs röst spelas in på halvtaskiga rullbandspelare, loopas, trasas sönder och dras via reverb ut mot evigheten. Gåshudsframkallande vackert.
11. Kleerup– As If We Never Won
Få saker gjorde mig så irriterad 2014 som att Kleerups singel Let Me In inte blev en braksuccé. Det och vårt politiska klimat, förstås.
12. Andy Stott – Faith in Strangers
En kontrasternas man är han, Andy Stott. Primitivt och djupt intellektuellt är det. Fult och Vackert. Hårt och mjukt. Malande och melodiskt. Svårare är någonsin, lättare än någonsin.
13. Todd Terje – It's Album Time
På galenskapens brant finner vi geniet. På tramsets brant dansar Todd Terje runt i klapp-keps – så nära, nära, nära kanten att man skrattar på fullaste allvar. Usch, så roligt.
14. Blackbird Blackbird – Tangerine Sky
Att lyssna på Tangerine Sky är en paradoxal upplevelse. För det låter som att Mikey Maramag fortfarande håller på att leta sig fram till sitt uttryck. Men det känns som att han redan hittat det.
15. Run the Jewels – Run the Jewels 2
För tio år sedan publicerades en intervju med EL-P där han kastade chips på en journalist som frågade varför han var så arg hela tiden. Tio år senare ber han sina kritiker att "springa nakna, baklänges genom ett fält av ku..r." Han är fortfarande lika arg. Men han har blivit lite roligare med åren.
16. Clark – Clark
Tycker man att electronica ska låta som karaktären Tetsuo ser ut i slutet av anime-klassikern Akira (köttig, majestätisk och oändligt kraftfull) finns det ingen bättre artist än Clark. Därtill gör ju Clark aldrig ett dåligt album. Och videon till fantastiska "Winter Lin" kan vara årets bästa.
17. FKA Twigs – LP1
Förmodligen det album som lät mest 2015 år 2014.
18. Marcel Dettmann – Fabric 77
Techno-templet Berghains överstepräst Marcel Dettmann skakar nytt liv i mixalbum-serien Fabric. Ett långsamt, tyskt pansartåg i fyrtakt.
19. Kangding Ray– Solens Arc
Vad hände? Från att ha gjort cerebral skäggkliar-clicks-n-cuts börjar Kangding Ray plötsligt göra industriell techno av högsta klass? Därtill är det galet bra?
20. A Winged Victory for the Sullen – Atomos
I gränslandet mellan ambient och klassisk musik möts Adam Wiltzie (Stars of the Lid) och Dustin o' Halloran och gör årets mest smäktande, pastorala musik.
