''Kungens bakgata och uppväxt''

Märvel hittade varandra i Colorado, där de var utbytesstudenter. Plugg blev rock'n'roll, och så småningom blev bandet sajnade av skivbolaget New York Powerhitters. Märvel har fyra album i bagaget, varav GAFFAs Tomas Swiesciak beskrev det senaste som "ett skenande expresståg fullt av rock". 

Nu har Märvel gjort en spellista innehållande sina favoritlåtar just nu. Listan ser du nedan, följt av länkar till Spotify och Wimp.

Iron Maiden - Murders In The Rue Morgue
– Det råder lite tvivel om att detta är Maidens finaste stund. Alldeles säkert är i alla fall att Killers ligger allra högst upp på listan över Iron Maidens toppalbum. Utan att förringa Dickinsons och McBrains era, så är detta band med Paul Dianno och Clive Burr, den riktiga själen i Iron Maiden. Den här låten är en perfekt balans mellan punkig gatuattityd och progressiv heavy metal!

The Contours - Just A Little Misunderstanding
– Det blir nog knappt bättre än såhär. Någonsin. Det är så här resultatet låter när man behärskar alla beståndsdelar av musik. En helt fantastiskt komponerad poplåt, backad av ett orimligt tajt kompband i en studio som är magisk, och framförd av de mest själfulla röster du någonsin kommer uppleva.

Any Trouble - Playing Bogart
– Clive Cregson och gänget är lite som lillebröder till Elvis Costello. Samma ofelaktiga känsla för melodi, men inte riktigt samma pondus som storebror. Playing Bogart är underbart akustisk i sin produktion, och i just det här fallet överträffar dom ju mycket som Costello gjort. Ett fantastiskt litet solo också, som för tankarna till Mark Knopfler.

Kiss - I'm A legend Tonight
– Vi skulle kunna ta med vilken Kiss-låt som helst från 74-78 egentligen, men det har ju gjorts så många gånger, och det är ju dessutom ingen hemlighet att den delen av Kiss historia är en väldigt stor inspiration för oss. Så istället lyfter vi här fram en lite mer okänd pärla från Killers-plattan. Man kan tycka att den kanske fastnat lite i fel produktion, men oj oj vilken låt det är. Paul var ju on fire när han komponerade till denna udda platta. Nowhere To Run är en annan riktig smocka från samma platta.

Tom Petty & The Heartbreakers - Refugee
– Tom Petty blir ofta bortglömd på listor av det här slaget, och även om vi kanske inte har honom som en tydlig influens finns det mycket där som vi indirekt hämtar inspiration ifrån. Med hjälp av James Iovine har Damn The Torpedos fått ett fantastiskt skönt slickt 79 sound, och just Refugee är en sån där låt man bara vill ta om från början direkt när den är slut. 

Hank Ballard & The Midnighters - Nothing But Good
– Hank var trendsättande med sitt råa och smutsiga sound, och var en stark influens för James Brown. En helt enastående tung, smutsig och svängig R&B-pärla från 61. 

Dio - Straight Through The Heart
– Alla genrer har sin medelpunkt och sin grundkraft nånstans, och i fallet Heavy Metal finns det ingen annan än den lille Ronnie James Dio som bättre definerar det centrat. Det här är helt enkelt den absolut bästa hådrocksplattan som gjorts. Den definerar genren. Och vilket jävla gäng han lyckats plocka ihop, den lille Dio. Vinny Appice spelar som en gud, speciellt på denna låt, och den lilla snorungen Vivian Cambell får varenda gitarrist i närområdet att blekna. Magiskt. 

Dire Straits - Down To The Waterline
– Det här är Kungens bakgata och uppväxt, så mycket av låtskrivandet till Märvel har så klart sitt ursprung i tidiga Dire Straits. Ett fantastiskt sent 70-talssound och ett grymt sinne för melodier. 

The Rubinoos - I Never Thought It Would Happen
– Vilken låt. En helt fantastik power-pop-pärla, som man önskar att man själv hade skrivit. Produktionen är enastående och och arrangemanget är helt perfekt.  Den här dyker väldigt ofta upp när vi börjar duellera "världens bästa låtar" mellan varandra.

Eddie Meduza - Ta Å Klipp Dig
– Eddie kan aldrig få nog med props. En riktig entreprenör och ett musikaliskt geni. Det går inte en turné utan att Eddie är med och sprider sin svärta och glädje i vår turnébuss. 

Townes Van Zandt - Mr. Mudd And Mr. Gold
– Vilken låtskrivare och historieberättare han var. Man kan alltid återvända till Townes och hitta nåt nytt att förälska sig i. Vi skulle kunna välja en uppsjö av låtar här med, men just nu går Mr. Mudd And Mr. Gold varm. 

Europe - In The Future To Come
– Europes debutplatta anno 1981. En platta som vi återkommer till rätt ofta på olika sätt. Här finns det mesta man gillar med rock'n'roll; en otvivelaktig förmåga att skriva poplåtar och riff, ett tidigt 80-talssound, och en hel del själ. Där finns också en liten känsla av att man inte riktigt vet vad man håller på med, vilket ju är själva kärnan i allt bra.