LÅTPREMIÄR: Farväl Till Ungdomen – Hemma, Men Helt Borta
Kåre Vernby, den fysiska personen bakom enmansbandet Farväl Till Ungdomen, är tillbaka. Den 18 mars är han värd för releasefesten av sitt andra album, Öronbedövande Mörker. Skivan växte fram genom singeln Hemma, Men Helt Borta som har premiär på GAFFA. Den avspeglar en tung sorg och en stor förlust.
Hur skulle du sammanfatta låtens innehåll?
– Impulsen till låten var att min pappa dog förra året. Eftersom min mamma redan var död betydde hans död slutet på en del av mitt liv: den delen där jag är någons barn. Och med mina föräldrar försvann också kopplingen till den fysiska plats där jag växte upp. Båda sakerna förändrade, på ett väldigt dramatiskt vis, villkoren för mitt liv. Och låten handlar om det, och det som gradvis ledde fram till det. Texten till Hemma, Men Helt Borta var startskottet för hela skivan, Öronbedövande Mörker, som kommer den 18 mars.
Man får lite Come As You Are-vibbar av gitarren. Är Nirvana en inspiration?
– Nä, den har jag aldrig hört. Skoja bara. Jag lyssnade ju mycket på Bleach och Nevermind när jag var tonåring. Sedan dess har jag inte lyssnat så jättemycket, men de gånger jag hör de där skivorna låter fortfarande helt grymt.
Nåt annat som du har lyssnat på som inspirerat?
– Jag lyssnar väldigt mycket på musik och det mesta jag hör på inspirerar mig. Fast istället för att lista min musik tänker jag att det är roligare att lyfta fram två låtar som jag hört mycket tack vara min mamma och pappa. Det var nog sällan någon som undrade vilken musik som inspirerade dem, utom jag och syrran då.
Mamma. Jag sitter framme i passagerarsätet och ser mamma från sidan. Hon och jag sjunger med i den här, medan hon kör. Det är kanske lite falskt, men fint ändå, och hon ser lycklig ut.
Pappa. Han försöker lära sig spela den här ur The Josh White Songbook och slirar sig fram genom noterna. Men det är ändå gött.
Har du jobbat på ett annorlunda sätt med det kommande albumet, jämförelsevis med Farväl Till Ungdomen från 2014?
– Jag har spelat in allt hemma i sovrummet, precis som på förra skivan. Fast den här gången mixade och mastrade jag skivan i Svenska Grammofonstudion tillsammans med Hans Olsson Brookes. Det var väldigt bra och vi hade det hemskt trevligt. En annan sak är att jag bestämde mig för att använda samma billiga digital-trummaskin på alla låtar, en likadan som den Sisters of Mercy använde på Floodlands. Och det var en bra begränsning att hålla sig till den.
Lyssna på låtpremiären av Hemma, Men Helt Borta:
