GAFFA.se – allt om musik
I GAFFAs senaste nummer presenterar vi 2010-talets bästa album och låtar. Duon First Aid Kit hamnade på båda listorna. Deras singel Emmylou nådde plats fyra. Men hur var upplevelsen att spela in just Emmylou?
– Vi var supernervösa typ hela tiden, säger Johanna Söderberg till GAFFA och fortsätter:
– Vi hade åkt till Omaha, Nebraska, i USA för att spela in en skiva med Mike Mogis från Bright Eyes. Tidigare hade vi spelat in i mitt lilla rum hemma hos mamma och pappa, så det var en sjuk omställning att helt plötsligt spela in i en jättestor och cool studio i Amerika med vår största idol. Vi undrade hela tiden om låten var bra. Vi tyckte att refrängen var för cheesy och undrade om folk skulle gilla den. Därför skrev vi lite mer abstrakt och konstig text i verserna för att balansera ut den väldigt direkta och klämkäcka refrängen. När Mike Mogis spelade pedal steel-introt fick vi rysningar! Han kom på den där briljanta melodin som verkligen lyfte låten och gjorde den mer country.
Har ni ett speciellt minne kopplat till låten?
– Vi minns att vi spelade låten för första gången live i Australien på en liten indie-radiostation. Vi hade skrivit klart den samma dag. Vi märkte direkt att folk reagerade på den väldigt starkt, men fattade nog inte varför. Självklart måste vi nämna när vi sjöng den för självaste Emmylou Harris på Polarpriset. Det var väldigt läskigt. Vi visste redan att hon hade hört den men inte att hon skulle reagera så starkt och började gråta. Det var mäktigt! När vi spelade in den såg vi inte henne som en verklig människa utan mer som en legend. Hon gick inte att ta på. Men sedan vi träffades på Polarpriset har hon liksom blivit mänsklig. Hon har stöttat oss genom vår karriär och kommit till våra spelningar i Nashville. Emmylou är verkligen en varm, generös och ödmjuk person. Det är så himla fint.
Vilken är er favoritlåt från 2010-talet?
Klara Söderberg: Paul av Big Thief. Det är perfekt text och melodi som gifter sig otroligt bra och får mig att gråta.
Johanna: Song For Zula av Phosphorescent. Jag vet inte om det här är den bästa låten men för mig har den betytt väldigt mycket. Den släpptes under en omtumlande period i mitt liv och gör mig alltid jättenostalgisk.
