GAFFA.se – allt om musik
Vi känner henne under alias som Säkert! och Hello Saferide men på nya skivan blir hon Annika Norlin även som artist, enligt ett pressmeddelande.
Idag släpper hon två nya låtar som också är smakprov från det kommande albumet. Först ut från Mentor, albumet som ges ut tidigt nästa år, är Hydra och Pengar – den ena på svenska, den andra på engelska. Ett 50/50-upplägg som enligt pressmeddelandet gäller albumet i stort.
– Att det blev hälften på svenska och hälften på engelska beror mest på att jag nog skrev texter på bägge språken till de flesta låtarna, sedan tog jag det jag tyckte blev bäst, säger Annika Norlin och fortsätter:
– Tidigare har jag varit idédriven: ’Nu ska jag göra en sådan här skiva.’ Den här gången fanns ingen övergripande tanke, snarare en låt för låt-känsla, lite som ett blandband.
Hon berättar även att hon i och med det nya släppet var inne på att ta ett tredje alias.
– Men jag fick vänliga tips om att det kanske redan nu är lite svårbegripligt med bara två. Så då svalde jag instinkten och så får jag leva med det läskiga att släppa under eget namn den här gången.
Vi kommer in på de nya låtarna och Annika Norlin berättar att Hydra kom till när hon såg dokumentären om Leonard Cohen och hans vistelse på just ön Hydra.
– Blev så jävla avundsjuk. Det var vin och sol och konsten framför allt. Såg ner på mina pandemibyxor. Om jag hade tagit mig själv på allvar som en konstnär på 60-talet, tänkte jag. Hur bra hade jag skrivit då? Alla människor har tio röster i sitt huvud som skriker samtidigt. Ens personlighet handlar väl om vilken som skriker högst. Försökte mutea alla de andra och endast lyssna på den här rösten en stund. Den var besviken på mig och mina trista val.
Ja, sedan sov jag lite och så såg jag andra halvan av dokumentären dagen efter, och den handlade om hur dåligt alla mådde som bott på Hydra, särskilt barnen.
Beträffande låten Pengar var den ett resultat av att Annika Norlin började drömma bakåt i tiden, enligt henne en ovanlig bedrift då hon gärna tänker framåt.
– Jag drömde om tiden när jag bodde i Stockholm i början av 2000-talet. Gick på klubbar och spelningar. Stod utanför ringen och såg att de skrattade därinne, och jag tänkte att om jag också skrattar nu kanske det verkar som att jag TILLHÖR. När jag började släppa skivor var det en mycket surrealistisk känsla av att repen hängdes av för mig, jag fick komma in, in i VIP-rummen, in till middagarna. Jag var samma person men helt plötsligt pratade människor med mig som tidigare inte noterat min existens. Jag hade ju hela tiden varit där!
Jag märkte att här inifrån syntes rangordningen inte alls. Man ville helst inte tänka på att den fanns.
Nu är jag nog exakt likadan själv. Låten i sig handlar ju om pengar, något mycket mer allmänt och större än Stockholms lilla kultur- och mediavärld. Men i alla små världar i världen ser det likadant ut, och det här är känslan som ligger bakom.
På nya albumet har Annika Norlin jobbat med Hyena/Andreas Söderlund, som även producerade hennes debutskiva. Fullängdaren Mentor släpps tidigt nästa år.
KRÖNIKA: "Lös problemet bara"
