Idag presenterar GAFFA Sverige, Danmark och Norge "Månadens artist", för den skandinaviska publiken att upptäcka spännande musik över nationsgränserna.
GAFFA Sveriges rekommendation – Boys And Ivy
Boys And Ivy kan beskrivas som Sveriges motsvarighet till det kritikerrosade bandet Alvvays. Pitchfork hyllar ständigt kanadensarna för deras intima texter, snärtiga refränger och det drömmiga ljudlandskapet. Stockholmsbaserade Boys And Ivy har en liknande ideologi, vilket resulterar i en kombination av shoegazeljudlandskapet och ABBAs poppiga inslag.
Bandet består av duon Tilda Gunnarsson och Kevin Hamring. De träffades under sin studietid på folkhögskolan och har sedan 2022 släppt musik tillsammans. Det första albumet, Touch And Go, spelade de i stora drag in själva, men duons samarbete har utökats till ett band sedan dess, med tillskotten av de polisongbärande musikerna Jimmie Nilsson på gitarr, Adrian “Addeyee” Norén på keyboard och Karl "Hovis" Hovmark på trummor. Jimmie har spelat med Linn Koch-Emmery, och “Hovis” är ständigt på turné med band som Tove Lo och Solen, så de har en solid bakgrund.
Utökningen till ett fullskaligt band har lett till en mer levande ljudbild, vilket resulterade i deras andra album, Sideburner, som släpptes tidigare i höst. Tilda och Kevin skriver och producerar musiken och beskriver sig som en äkta indieduo som älskar töntiga kärlekslåtar. Bandets estetik ekar av en retrokänsla som passar väl ihop med 60-talsinspirerade secondhandkläder och äldre inspelningsmetoder, vilket kan bevittnas i videon till Kids, som handlar om barnasinnet.
Sångtexternas röda tråd är ett återkommande tema om utanförskap, livets stora frågor och den sköra tonårshjärnan. Om du har missat bandet skulle jag rekommendera låtarna All The Good Motion och Boys Don't Cry från det senaste albumet, samt Bumblebee från deras debutskiva. Det som är gemensamt för dessa låtar är att de genast fastnar i minnet och skapar en behaglig känsla i hela kroppen.
GAFFA Danmarks rekommendation – Yör
Yör är ljudet av sonisk, skandinavisk indiepop och med ett poetiskt och impressionistiskt textuniversum som för tankarna till danska författare som Lone Hørslev samt sångare och låtskrivare som Guldimund och Peter Sommer.
Bakom Yör står de fyra vännerna Marie Kildebæk, Viktor Dahl, Janus Bagh och Lasse Jacobsen. De har, enligt dem själva, känt varandra i 10 000 år, vilket har resulterat i en närmast symbiotisk relation som kommer fram inte bara mänskligt, utan också musikaliskt.
Bandet debuterade 2021 med EN:n I Virkeligheden, och i november i år var de äntligen klara med debutalbumet Intet Så Rigtigt. Albumet har varit på gång i nästan åtta år – en konsekvens av livet som ibland skakar en ur kurs. För sångerskan Marie Kildebæk hände det bokstavligen när hon drabbades av en hjärnskakning för flera år sedan, som tvingade henne och bandet att dra i bromsen. Men när hon blev bättre höll Yör ihop igen och hittade i det sammanhanget deras musikaliska kärna, vilket också kommer till uttryck på skivan.
Med Intet Så Rigtigt utforskar Yör 20-årsåldern med låtar som sätter ord på sökandet efter identitet, komplexiteten i relationer och personliga utmaningar – en tid då man ibland faller sönder, men senare klistras ihop igen. Skivan är inspirerad av den japanska filosofin och traditionen Kintsugi, där man reparerar trasig keramik genom att limma ihop dem med guld. Det handlar om att se skönheten i det ofullkomliga och skapa en ny helhet som är vackrare än den var tidigare.
Med den japanska filosofin som skivans röda tråd presenterar Yör låtar som Badekar, som handlar om att bryta sig loss från konventioner och tron på en ljusare framtid. Benhård, som omfamnar livets repor och "räcker det inte nu?", som ifrågasätter kärleksrelationer – om att både se vikten i dem och samtidigt tvivla på dem. Med varje spår tar Yör med sig lyssnarna på en resa i tillväxt, där musiken kapslar in de komplexa känslor som många upplever i tonåren.
GAFFA Norges rekommendation – Eie
"Gitarrer och trummor möter autoharpa och liveelektronik. Vackra harmonier blandat med slam-poesi och noise-improvisation. Vi lovar skarpa kanter och en energisk liveshow, en utmanande klusterfuck av bästa slag", stod det i pressmejlet till Eies spelning på den Bergen-baserade industrifestivalen VillVill Vest 2023. Här kan du hitta 90-tals shoegaze-referenser på eget sätt, en häftig look på hela bandet och en fantastisk sångröst som kan nå de högsta tonerna. Det enda negativa var att VillVill-spelningen inte var längre. Fyfan, det är så kul att denna musik "fortfarande" finns. I slutet av konserten fick Eie ett stipendium på 30 000 norska kronor, vilket var lika gripande som välförtjänt.
Även om Eie bara har skapat musik i knappt ett år, är hon långt ifrån passiv. Hon spelar även i tre andra band – Valp, Vok Ens og Kåte Klør. Det är uppenbart att hon bubblar över av kreativt överskott och tydligt bär märket av en omättlig skaparglädje med potential att spela in ett ständigt ökande urval av scener och personliga spellistor via tillfredsställda hörselgångar. Aftenbladets Leif Tore Lindø beskriver det bra: "Emilie Eie vägrar vara till prydnad och nöje. Här är det syra och brus och vassa kanter så det räcker."
Om du vill lära känna Eie rekommenderar jag först singeln Rose-Tinted Glasses; här bygger ett repetitivt postpunkriff dynamiskt upp till peak rock-desperation, med skrik som ger dig gåshud. Påminner om en häftig blandning av The Kills, Paramore och Squid. Annars kan jag rekommendera hennes senaste låt, Skin, en känslosam, nästan filmisk, sårbar "anti-jullåt" om att frukta julen. Artisten behärskar ett brett spektrum av känslor som uttrycks på olika sätt på olika låtar, genom hennes starka kommunikationsförmåga och oklanderliga musikaliska stil.
LÄS OCKSÅ: KONSERTGUIDE: Kolla in dessa spelningar i december
