Dileva släpper en skiva fylld med släta och könlösa covers.
Jag vet inte. Jag kan köpa att Di Leva gör en platta med bara covers. Jag kan köpa att det bara är covers på klassiska 80-talslåtar. Jag kan till och med tycka att det finns viss charm i idén. Men jag känner mig förvirrad inför det faktum att den låter så slät och könlös, jag undrar vad det är som
VILL DU LÄSA MER?
Bli medlem och få full tillgång till allt exklusiva innehåll på Gaffa.se
Få den första månaden för 1 kr. - Därefter endast 49 kr. / månad.
- Tillgång till exklusiva intervjuer med toppmusiker
- Tillgång till recensioner av de viktigaste konserterna
- Tillgång till över 10 000 musikrecensioner
- Rabatt på biljetter till konserter och festivaler
- Ren musikupplevelse – välj bort störande annonser
Redan GAFFA+ medlem
