Skärvor av berättelser om förlorad kärlek.
Det är ingen revolutionerande skiva som Norah Jones bestämt sig för att ge ut. Det är souligt snäll pop, det är texter om att sakna de gamla goda dagarna och människorna som ingick i de sammanhangen.
Det är först i She's 22 som soundet överraskar. Med något slags telefonraspighet deklamerar Norah Jones bitterhet över en förlorad relation och i bakgrunden plinkar ett ensamt piano. Det är uppfriskande med texter som verkar betyda något. Det blir bara för sött med stråkmattor där man väntar
VILL DU LÄSA MER?
Bli medlem och få full tillgång till allt exklusiva innehåll på Gaffa.se
Få den första månaden för 1 kr. - Därefter endast 49 kr. / månad.
- Tillgång till exklusiva intervjuer med toppmusiker
- Tillgång till recensioner av de viktigaste konserterna
- Tillgång till över 10 000 musikrecensioner
- Rabatt på biljetter till konserter och festivaler
- Ren musikupplevelse – välj bort störande annonser
Redan GAFFA+ medlem